Som från de döda

Totalt försvunnen. Nedgrävd. Borta. Idag tog det slut, som en uppståndelse från de döda. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, bli arg eller glad. Först blev jag arg, men sen kunde jag inget annat än le, samtidigt som jag var utom mig av ilska och oro. Det var nästan så att jag kände smaken av tårar.
Du är en person för mig! Något alldeles extra. Jag har tänkt varje dag. Tänkt och funderat tills jag slitit bort varenda hårtuss från mitt huvud. Det har vart lönlöst. Det är lönlöst. Jag kommer aldrig att förstå. Jag hoppas, men jag tror inte. Det är för sent.

It's just the touh of your hand behind a closed door.