Såg just några bilder som rev upp sånt som jag trodde hade passerat för längesen. Det fick mig att inse att jag bara är millimeter från att göra ett stort misstag. Dra på mig problem jag inte är kapabel att handskas med nu. Åter igen förstår jag varför jag har agerat som jag har gjort i tidigare situationer. Trots att jag vet att jag inte har skött det speciellt snyggt så är jag ändå glad att det har blivit som det har blivit.
Men fuck, jag trodde att jag var starkare än så här.
Egentligen vill jag bara fråga, om det inte var vad du ville eller hade hoppats på, varför lät du det då hända? Men stolt som jag är så är det under min värdighet.
Ingen får se mig sårbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar