Den snällaste jag mött

Jag satt o pilla lite medan jag väntade på bussen med väskan strax framför mig och iphonen därimellan. Jag observerade mycket noggrant att jag la den där så att jag absolut inte skulle glömma den. Bussen kom o jag gick på, började rota i fickorna efter telefonen men
kunde ej finna den.. Till min stora förskräckelse såg jag den ligga kvar där på bänken alldeles solo. Paniken sped sig i kroppen när dörrarna stängdes. Jag flög då fram till busschauffören med endast klubborna i handen. Väskan stod alltså kvar på golvet i bussen med min andra telefon och plånbok i. Då fick jag panik igen.
Tur var att busschauffören snällt öppnade dörrarna för mig, lät mig springa ut och sedan dessutom väntade på mig. Det är den snällaste chauffören jag har vart med om. O då kanske ni förstår vilka fittor dom brukar vara..
Strax efter att jag hade kommit på bussen igen med alla mina tillhörigheter i välbehåll gasar bussen på, varpå jag flyger baklänges och över väskan som gjorde fälleben på mig. Tur var att
jag fortfarande hade mina klubbor kvar i handen och kunde rädda mig med dom.
Med allas ögon på mig gick jag och ställde mig i skamvrån o skämdes, men var ändå lite nöjd över min enmansshow..
Och härmed har jag återigen konstaterat att jag inte riktigt funkar
som jag ska under stress.

Nu är dagen snart slut, o skönt är det. Jag tror, utan minsta överdrift, att det här har vart den längsta dagen i mitt liv.. Men den har vart trevlig och vi avslutade den med ytterligare en 5-0
seger. Festligt!