Ibland när jag sitter i bilen och nynnar med (läs: skriker med) i någon vacker melodi fylls min kropp av ett underligt lyckorus.
Jag glömmer liksom ofta av att vara glad för att jag har körkort, det känns lite som en självklarhet nu, som om jag aldrig har gjort annat än att köra bil.
Men när jag väl kommer på att det inte alls var längesen jag var tvungen att ta bussen över allt, passa mycket mer tider och stå ute och frysa flera gånger om dagen så bubblar det inom mig.
FY FAN VA GÖTT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar