Borde det få kallas frågor om det inte finns något svar?

Det här känns inte bra.. inte alls bra just nu faktiskt.. Varför känner jag så här? Det är inte meningen att jag ska göra det.. Jag ska va nöjd med hur det är.. Det var ju mitt fel att det blev så, eller idrottens fel rättare sagt.. men det är ju faktiskt jag som har valt att hålla på med det.. så varför är jag inte nöjd då? Varför känner jag allt annat än glädje? Jag är ju "fri"... vill jag vara fri ens? Har jag intalat mig själv det så mycket det senaste att jag har börjat tro att det faktiskt är så.. det kanske inte alls stämmer.. Jag kanske aldrig lyckas gå vidare.. Fast jag hade ju faktiskt inte mer tid att ge.. Och tiden som fanns dög inte.. Jag måste lära mig att acceptera, att gilla läget.. Frågan är om jag någonsin kommer kunna släppa det helt och hållet.. Kommer jag någonsin att få vara med om något liknande?
Jag kanske har släppt, men kan inte acceptera att du har.. vad vet jag? Ingenting alls egentligen.. Jag trodde inte jag skulle sakna, eftersom jag inte hade gjort det på så länge.. men nu.. vad är det här.. ett stort hål inom mig utav saknad.. vafan.. det här är inte jag.. Jag är inte vek.. Jag vet att jag kan resa mig, ställa mig på mina egna ben igen.. Det har jag ju lyckats med innan.. Varför kommer den här känslan så långt efteråt, och inte direkt när det hände? Kanske är det för att Du inte är hemma.. Jag har ingen att se fram emot att träffa, att längta efter.. Någon att fylla hålet med.. eller jo.. kanske.. men.. äh.. alla känslor är så olika.. Hur vet man vilka känslor som betyder vad? det här är helt stört.. Jag vet varken in eller ut..
Jag kan tänka mig att min hjärna ser lite ut som ett garnnystan som någon har dragit ut, och sedan bara trasslat ihop till en stor klump, som det är omöjligt att hitta änden i.. jaa, så är det nog.. ett rött garnnystan.. eller kanske ett grönt, för grönt är ju faktiskt en finare färg..
Återigen alla dumma frågor utan svar.. Varken du eller jag har svar på dom.. Det finns inga svar på mina frågor..
Borde det få kallas frågor då?

Äh, återigen får jag inte ut ett smack av det här..
såååå, tja!

I often wonder why I've carried all this guilt.. I want you to see, I never really wanted to say goodbye.. Do you feel like this is over now?
Hold on and I'll take you to the end of another time.. 'cause I can not leave, I think. Listen closely and i'll tell you all these tings that you'll never see