Jag kan inte sluta tänka. Bilderna har satt sig på näthinnan och känslan har satt sig i magen. Det vägrar försvinna. Jag kan inte glömma, men jag måste. Det kommer inte igen.. Tänker om och om igen på vad jag skulle gjort annorlunda. Blir glad när jag tänker på det samtidigt som det gör ont. Hur kan två möten sätta sånna spår, sån längtan? Ord, bilder, lukter - allt upprepas gång på gång, även i drömmarna..
I'm crazy from the moment I met you!
tja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar