Jag är en vampyr

Det här börjar bli jobbigt nu och jag förstår faktiskt inte varför jag utsätter mig för det.. Det är absolut helt och hållet mitt eget fel att jag känner så här nu, och jag vet vad jag skulle ha gjort annorlunda för att inte stå här som ett frågetecken nu. Hur kan man vara säker på vilka känslor som betyder vad?
Jag tänker fram och tillbaka på för- och nackdelar i hopp om att bli lite klokare men det enda jag har kommit fram till är att det är slöseri med tid att tänka på det hela tiden, eftersom jag inte kommer fram till någonting. Tänker oftare på fördelarna än nackdelarna. Undra om det är för att det finns fler fördelar eller för att det är roligare och inte ens i närheten lika jobbigt som att tänka på nackdelarna.. Om jag ändå hade vetat.. Jag kanske borde skriva en lista..
Ena sekunden är jag så glad och mår så bra medan sekunden efter känner jag mig bara obekväm, svartsjuk och vill helst bara fly landet.

Jag har hittat en ny favoritlåt. Markus Krunegård - Jag är en vampyr. Den är så fruktansvärt sjukt bra faktiskt. Lyssnat på den om och om igen nu, o det känns som om jag aldrig kan tröttna på den. Det klingar så fint i mina öron och jag blir alldeles glad.. Jag är nog kär i låten, om man kan vara det.. :)
Lyssna själva...

http://www.youtube.com/watch?v=yGNvjAWaRhA

vem blir inte ful i sextio watts ljus? Tja!

Ett steg mot friheten

Att göra nyckelknippan lite mindre kanske är ett steg lite närmre friheten. Nog för att jag är skapligt fri redan, men ändå känner jag mig fast på något vis. Som om jag inte äger hela mig. Att banta nyckelknippan några gram kanske gör att jag får tillbaka mitt lillfinger åtminstone...? En liten bit på vägen, men processen kommer bli lång, om jag någonsin kommer lyckas helt.
Har aldrig riktigt tänkt så här innan, men nu känns det faktiskt ganska bra. Att ett par nycklar kan göra så mycket. Nu när dom har legat av ett tag är det dags att göra sig av med dom helt. Jag är redo! I think...

tja!

No name

En del jobb i veckan.. Ganska tråkigt faktiskt.. Fått sprungit två gånger denna veckan också.. Bara två gånger kvar nu då med andra ord.. Förmodligen fredag och söndag.. Känns bra! :)
Spännande när det drar igång med laget igen o alla tester o se om det har gett någonting med mina små rundor. Vore konstigt annars kan tyckas..
Luggen är klippt och resan är så gott som bokad! Fint! Annars har jag väldigt mycket emot anonyma kommenterare, speciellt sånna som enbart kommenterar för försöka vara.. hm.. jag finner inget ord.. Men ni berör mig inte iaf, tycker mest att det är fruktansvärt löjligt och slöseri med tid från eran sida.. Framförallt fegt skulle jag vilja säga.. Förstår liksom inte riktigt poängen med det, så berätta det gärna för mig när ni ändå bestämmer er för att kommentera. Vore kanske en idé.. Lite utanför eran "hoppa-på-och-försöka-göra-ledsen-ram", men visst är det alltid kul med lite nya grejer?

I'm out, tja!

För svårt för att förstå?

Vissa personer förstår verkligen inte när det är dags att släppa taget, medans vissa inte alls förstår när det är dags att ta taget.. Just nu känner jag att jag borde placeras i den sist nämnda gruppen.. tror jag.. Fast frågan är om jag vill ta taget.. Bra fråga skulle jag vilja säga..
Mest irriterande r iaf dom som vägrar släppa. Hur svårt är det att förstå "Jag vill inte ha någonting med dig att göra!"...?

Godnatt, Tja!

En bra vecka helt enkelt

Känner mig ganska nöjd med veckan som gått faktiskt.. Har inte gjort speciellt mycket men ändå har den varit väldigt mysig.. Har spenderat en hel del tid hemma med familjen vilket jag inte har gjort på väldigt många år.. Och träningen känner mig jag extra nöjd med.. I onsdags blev det cykling 1,5 mil, igår cyklades det 2,2 mil och idag har jag sprungit 5 km + lite intervaller.. Imorgon blir det nog också löpning 5 km, om inte lite mer.. det beror på hur mina ben känns efter veckans tidigare pass.. :D Låren blir rätt sega av att cykla på högsta växeln hela tiden ska jag tala om för er.. :D
Imorgon blir det 20 års fest också och jag har en bra känsla inför det. Känns faktiskt som att det kommer bli riktigt roligt.. Fast jag borde nog inte heller ha för höga förväntningar, då kommer jag bergis bli besviken.. o hur kul är det att bli det på en skala? :D

yeye. nu ska jag nog klippa lugg tror jag.. Känner att jag behöver en förändring i tillvaron.. Kommer förmodligen inte alls bli så som jag har föreställt mig, men som sagt.. en förändring, o det är alltid kul.. :D

Har du lust att ge min instruktioner på hur du fungerar?

tja!

Mot alla fyra vindar

Ingen fågel förflyger sig hit i min undanskymda vrå, ingen svart svala som bringar längtan, ingen vit mås som bebådar storm.
I klippornas skugga håller min vildhet vakt, färdig att fly för minsta rassel, för nalkande steg.
Ljudlös och blånande är min värld, den saliga.
Jag har en port mot fyra vindar. Jag har en gyllende port mot öster - för kärleken som aldrig kommer, jag har en port för dagen och en annan för vemodet, jag har en port för döden - den står alltid öppen.

Sex and the city

Har fått klagomål på att jag inte har skrivit på länge, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Känner mig så tom på något vis.. Det kommer liksom inga ord ur mig.. Tuff sits... :P
Idag vankades sex and the city med Sarah, en mycket sevärd film måste jag säga.. Som ett längre avsnitt av serien, och serien finns det ju inte mycket att klaga på.. Det är som en sannings enlig sagovärd.. hur det nu går ihop..

Tja.

En perfekt sommardag.

Idag har varit en bra dag, trots omständigheterna. Började med att mamma väckte mig klockan elva. Hade visst somnat på soffan med kläderna och tvn på. Var en tuff kväll/natt igår så jag hade väl inte riktigt orken att flytta in till sängen kan jag tro. Blev iallafall väldigt förvånad när jag insåg att jag hade somnat där. :)
Iallafall, vi begav oss ut till sommarnstugan som ligger på en ö ute vid näset. Syster och hennes pojkvän hade äran att få följa med också. Åt lite frukost där ute, löste lite korsord, spelade lite tp och hade det faktiskt riktigt trevligt. Skönt att bara vara familjen lite efter allt som har hänt o så. :) Och det fina vädret var ju inte helt fel det heller.
Efter att ha kommit hem runt halv 8 fixade mami lite kött och potatiskroketter, för att jag sedan skulle bege mig ut och spela lite basket med Hanne och Nojken. Mycket trevligt. :) Efter ett tag kom tobbe och hälsade på också, då blev det ännu trevligare. :D Efter en del basketspelande, longboardåkande och ganska seriöst snack började det bli dags att dra sig hemåt. Och nu sitter jag här. Glad för att jag har mina vänner. :) Kanske låter lite klyschigt, men utan dom hade jag nog aldrig lyckats ta mig igenom det här. :)
En perfekt sommardag helt enkelt, trots omständigheterna..

På något sätt känner jag mig dum som skrattar och är så glad, trots att det bara har gått en dag. Men samtidigt så vet jag att du aldrig hade velat se mig ledsen. En klump i magen påminner mig ständigt om att jag aldrig mer kommer få se dig eller prata med dig. Det finns så mycket mer jag ville ha sagt till dig.
Du var så kall, men såg så lugn och fridfull ut när du låg där. Bilden susar förbi gång på gång, och konstigt nog så blir jag nästan lite glad av den, samtidigt som det gör ont. Du kommer alltid att finnas med mig. :)

27 timmar sen, känns som en evighet..

Tja.

Orättvisan har segrat

Jag finner inget positivt i det här. Jag har vänt och vridit på det flera gånger om för att försöka se det ur en positiv synvinkel, som vissa påstår att det går att göra med allt. Ni har fel. Visst, jag kan erkänna att jag har lärt mig en del utav det här, skaffat mig nya erfarenheter. Fast sen måste jag också tillägga att jag hade mått mycket bättre utan den här erfarenheten. Aldrig hade jag kunnat tro att det fanns så mycket tårar i mig.
Det sägs att man får fina ögon av att gråta mycket, jag tycker bara dom blir röda...

2 juli, 23.15. Jag kommer aldrig att glömma dig. Du kommer alltid att ha en del av mitt hjärta. Jag älskar dig.
Hejdå.