Jag är en vampyr

Det här börjar bli jobbigt nu och jag förstår faktiskt inte varför jag utsätter mig för det.. Det är absolut helt och hållet mitt eget fel att jag känner så här nu, och jag vet vad jag skulle ha gjort annorlunda för att inte stå här som ett frågetecken nu. Hur kan man vara säker på vilka känslor som betyder vad?
Jag tänker fram och tillbaka på för- och nackdelar i hopp om att bli lite klokare men det enda jag har kommit fram till är att det är slöseri med tid att tänka på det hela tiden, eftersom jag inte kommer fram till någonting. Tänker oftare på fördelarna än nackdelarna. Undra om det är för att det finns fler fördelar eller för att det är roligare och inte ens i närheten lika jobbigt som att tänka på nackdelarna.. Om jag ändå hade vetat.. Jag kanske borde skriva en lista..
Ena sekunden är jag så glad och mår så bra medan sekunden efter känner jag mig bara obekväm, svartsjuk och vill helst bara fly landet.

Jag har hittat en ny favoritlåt. Markus Krunegård - Jag är en vampyr. Den är så fruktansvärt sjukt bra faktiskt. Lyssnat på den om och om igen nu, o det känns som om jag aldrig kan tröttna på den. Det klingar så fint i mina öron och jag blir alldeles glad.. Jag är nog kär i låten, om man kan vara det.. :)
Lyssna själva...

http://www.youtube.com/watch?v=yGNvjAWaRhA

vem blir inte ful i sextio watts ljus? Tja!