Idag är det en sån dag. Jag ville bara kräkas på hela tillvaron. Kände inte igen mig själv ett tag under träningen. Aldrig har jag varit på hatisk och så arg på samma gång. Kanske att verkligheten börjar komma ikapp och lyckas tränga sig igenom min coola fasad. Egentligen är jag bara ett litet barn som vill sätta sig ner och skrika tills rösten försvinner.
Idag rann bägaren över helt enkelt, men dum som jag var tömde jag den inte...
Ett rapp över armbågen och jag kände att allt var på riktigt. Svullen är den nu med för den delen, och lite seg att böja. Som en enkelstöt som aldrig går över gånger 100 ungefär. Ja, så lite ont gör det också... såklart..
Imorgon är det andra tag!
you were my strenght...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar