Fick just vetskapen om hur handikappande det är att vara utan ström. Vaknade imorse av att det var fruktansvärt tyst och kallt på mitt rum. Både datorn och elementet, mina två värmekällor, hade stängt av sig. Mobilen pep och batteriet höll på att ta slut. Oron för att den inte skulle orka hålla sig vid liv tills strömmen kom tillbaka gjorde att det infann sig en viss panik i kroppen. Tristessen gjorde sig allt mer påminnd också och jag gick runt o tryckte på lampknapparna i hopp om att strömmen skulle dyka upp... helt utan resultat. Efter lite drygt två timmars omkring strosande i huset hörde jag hur det lät lite underligt.. Ungefär som att min katt skrapade mot dörren. Jag gick då dit för att släppa ut henne. Väl framme vid dörren står det ingen katt där, utan istället ser jag hur klockan på stereon har börjat lysa igen. Jag flög upp till taket av lycka.
Men nu sitter jag här, lika uttråkad som när strömmen var på utflykt, och försöker komma på något att fördriva tiden med innan jag ska på utflykt med Cissi och hennes girlie.
Innan dess kanske jag kan roa mig lite med att försöka lösa mysteriet med Anders. Herregud, jag tycker verkligen synd om dig nu. Det är visst inte bara jag som har oturen att träffa lite underligt folk.
I fredags var det halloweenfest. Utklädnad var ett måste. Jag hade lite problem med detta eftersom jag varken ville vara vampyr eller djävul eftersom förmodligen halva sverige skulle befinna sig i dessa kostymer. Efter lite rådfrågning hos min syster kom jag i sista sekund fram till att vara en skugga.. Det var kul! :)
Solen skiner idag igen... Nästan lite lycka på det! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar