Idag satte träningarna igång igen. Det var med ångest jag bytte om till träningskläder för att bege mig till skatås motionscenter, precis som efter alla uppehåll. Väl där kändes benen ganska lätta och känslan efteråt slår allting.
Imorgon är det cooper. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot att springa alla dom där varven på löpbanan och bli så trött att jag inte vet vad jag heter. Men, återigen, känslan när man har klarat det, när man har kommit i mål och vet att man inte begöver göra det på ett tag igen är oslagbar.
Jag måste bara få berätta: Mitt under intervallerna dyker det upp en fet älg. Inte av största sorten kanske, och utan horn, men betydligt mycket större än mig iaf. Och ni som känner mig vet hur fruktansvärt rädd jag är för älgar. Fobi.
Älgen strosar iaf genom några buskar, ut på löparspåret, drar ett litet varv, vänder och börjar vandra mot oss. Jag är inte riktigt säker, för jag stod gömd bakom Marie och vågade inte kolla, men jag tror bergis att den inte kan ha vart mer än två meter ifrån oss. Jag börjar leta i hjärnan och hittar gammal information från när jag var i mina yngre dar att man ska gå in i täta, snåriga buskar, vilket jag givetvis gör. Jag går alltså darrande som ett litet asplöv och gömmer mig, asnöjd för att jag hade sådanna överlevnadskunskaper nerpackade i huvudet. Alltid bra att ha. Älger ger upp och beger sig iväg och lämnar en skakig och tårögd anneli kvar. men, jag överlevde!
Nu har jag dessutom tagit itu med veckans disk och ska precis betala den sista räkningen. Vuxen poäng! Fast jag antar väl att jag går +-0 på dom poängen efter dagens fjanterier med älgen.
tjoho tjohej, jag är en fjantig tjej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar