Kablar över hela mig i alla världens färger. Inte vidare bekvämt. Dessutom kliar elektroderna något fruktansvärt och jag kommer inte åt att klia under dem. Vilka i-landsproblem jag har. Jag borde vara glad att vi faktiskt har de resurser vi har..
Lyckas aldrig riktigt få rätsida på saker och ting. Jag tror att jag har läget under kontroll men det dyker alltid upp något. Jag blir lika förvånad varje gång. Som när en blixt dyker upp på himlen. Jag står intryckt i ett hörn med en plastpåse på huvudet och kan inte andas.
Något har förändrats. Miss the old stuff...
tja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar