Jag är inte irriterad av det skäl jag tror

Jag har varit irriterad varje dag i över en vecka nu, men inte av det skäl jag tror..
Läs den meningen igen:
Jag är inte irriterad av det skäl jag tror.
Jag vet av egen erfarenhet att denna mening kan vara provocerande. Är jag arg på någon är jag ju i allmänhet absolut övertygad om att min ilska beror på den personen.
Jag försöker att leva efter den meningen, men det är svårt. Det händer fortfarande att jag skyller på andra när jag blir störd och irriterad, men jag kan allt oftare i efterhand se att min ilska eller irritation inte har med den jag tror att jag är arg på att göra. Min irritation har med något inom mig att göra. Orsaken finns inom mig. Kanske väcktes min ilska av en sårbarhet hos mig som den andra rörde vid. Eller fanns orsaken till min obalans i min egen rädsla ... i mitt eget dåliga självförtroende ... i mitt eget behov av kontroll ... i min egen oförmåga att vara följsam... I varje fall har min irritation/ilska alltid att göra med något jag inte vill eller kan se hos mig själv. Resultatet blir att jag väljer det gamla sättet: jag skyller på den andra, i ett försök att minska mina egna obehagliga känslor. Jag väljer att tro att orsaken till mina känslor ligger utanför mig själv.


Idag blev jag riktigt lurad, det var ganska roligt.. Jag lurade dessutom min tränare, det var också roligt. APRIL, APRIL!

tja!