Det här är en främmande känsla. Någonting som gör så här ont har jag aldrig stött på tidigare. Jag försöker vara stark men just nu är det väldigt svårt. Bilden har etsat sig fast på näthinnan och vad jag än tänker på så slutar det alltid med frågan, är det slut nu?
Jag hänger inte med i vad som händer, det går alldeles för fort. Jag har inte hunnit förbereda mig, inte hunnit bygga upp min mur. Jag är inte redo att säga hejdå.
Orättvisan leder i slutminuten.
tja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar