Jag känner att jag börjar tappa greppet, både över mig själv och mitt liv. Vad händer nu, nu när allt är slut? Det här är början på en ny epok för mig.
Jag har känslor inom mig som jag inte känner igen eller kan sätta fingret på. Vilka känslor betyder vad och för vem? Hur vill jag leva? Det finns så mycket jag vill göra, så mycket jag vill ändra på men det går liksom inte. Jag klarar inte av det, jag är inte kapabel till att göra det jag vill. Vid närmare eftertanke känner jag mig som en ganska dålig människa. Jag har gjort så mycket saker som jag ångrar det senaste halvåret. Saker som både har sårat mig själv och andra människor. Jag har gett mig själv en stämpel jag inte vill ha. Det är inte jag. Jag var bara vilsen och på jakt efter mig själv. Sökte en förändring i tillvaron men valde fel väg. Jag gick vänster istället för höger i korsningen. Det är så mycket gammalt jag saknar och samtidigt så mycket nytt jag vill upptäcka. Jag vill röra på mig, slå mig fri från allt som håller mig fast.
Det finns så mycket jag vill ha sagt men orden når varken fram till munnen eller till tangentbordet. Jag trodde jag hade tagit mig här i från, trodde jag hade rest mig upp och gått vidare på egna ben. Antingen ramlade jag ner i en ny grop eller så backade jag helt enkelt tillbaka medan verkligheten fortsatte att gå framåt. Jag ligger i fosterställning på golvet medan allting runt omkring mig springer iväg. Jag hinner inte med.
För några år sen skrev jag en berättelse om en sköldpadda. Jag vet inte om berättelsen finns kvar och jag kommer inte heller ihåg den. Det är synd, för den speglade verkligen mig. Jag beskrev mina känslor i detalj utan att egentligen behöva nämna några känslor över huvudtaget. Det var skönt att få det ur sig utan att någon varken fattade att det var om mig den handlade om eller vad den egentligen handlade om. Jag önskar jag fortfarande hade den glöden kvar för skrivandet.
Even now the world is bleeding, but feeling just fine. All the numb in our castle where we're always free to choose but never free enough to find. I wish something would brake. We're running out of time.
I am overcome. Holy water in my lungs. These women in the street pulling out their hair. My masters on the yard giving light to the unaware. This plastic little place is just a step amongst the stairs.
Drive me out to that open field. Turn the ignition off and spin around. Your help is here but I'm parked in this open space. Blocking the gates of love.
This beautiful drowning, this holy water.
Take me away, tja!
Så dålig människa kan du inte ha varit. Du har säkert försökt och det är bättre att ha gjort det än att inte ha gjort det... Tänk inte så mkt på konskvenser utan bara fatta de beslut som känns rätt. Alla står inför dessa svåra beslut så du är inte ensam :)
SvaraRaderaJag vet att jag inte är ensam.. Förmodligen alla som har tagit studenten känner något liknande, men när man står där och inte har någon som helst aning om vad man ska göra eller hur man ska gå tillväga så känner man sig ganska ensam.. :P yeye. Nu får du faktiskt tala om för mig vem du är.. :)
SvaraRaderaJo ja förstår dej. Det kan kännas lite läskigt att för första gången välja sin egna väg. Från att ha gått den utstakade vägen (med grundskola & gymnasium) står man helt plötsligt inför ett vägval där det saknas en karta på vilken väg man ska ta. Samtidigt så finns där en känsla (kanske svag) på nyfikenhet inför att göra något nytt. När den känslan är större än rädslan för att gå sin egna väg, då kommer du inte att känna dej ensam längre. Tänker va lite hemlighetsfull ett tag till & låta dej undra lite till :)
SvaraRaderaVad får du ut av att vara så hemlighetsfull hela tiden? Jag tycker absolut du borde säga vem du är nu.. Vet jag vem du är liksom?
SvaraRaderaSeså, säg nu börjar kännas ganska mysko o snacka med en person jag inte vet mer om än att du heter Karl i andra namn...
Varför vill du så gärna veta mitt namn? :)
SvaraRaderaJag vill veta vem du är.. Men du verkar ju inte vilja säga vem du är så det börjar kännas ganska lönlöst att fortsätta fråga..
SvaraRaderaVad blir skillnaden när du vet vem jag är? :) Kolla på filmen "Min stora kärlek" så förstår du vad jag menar :)
SvaraRaderaJag förstår absolut inte vad du menar ändå faktiskt.. yeye, vill du inte säga så ska jag inte tvinga dig, men inte heller ödsla en massa tid på det här.. :)
SvaraRadera