Aldrig någonsin har jag känt så här starkt för någonting. Det är som en stor bubbla inom mig, så stor att jag nästan kvävs. Jag ska behärska mig, det har jag lovat. Men vet du hur svårt det är att hålla så här mycket hat inom sig?
Jag trodde att jag hade hatat innan, men det har jag nog inte. Inte om det jag känner nu kallas för hat, för någonting liknande har jag aldrig känt förr.
Ni vet när man är så där bottenlöst förälskad, när man sitter med världens fånigaste flin bara man hör personens namn. När känslan är så stark att det nästan känns som man spricker. Ungefär så känns det, fast tvärt om. Så fort jag tänker på situationen bränner tårarna, jag nästan skakar av ilska och är inte många millimeter från att kasta datorn ut genom fönstret. Fast mest tycker jag synd om dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar