Jag, Amanda och hennes pappa spelade poker på väg till Åre. Det gick skit för mig.. Kammade inte hem ett enda poäng. Jag var mycket nära på att slänga iväg korten och sätta mig i ett hörn och vara den bitterkärring jag ibland är. Fast det gjorde jag inte. Jag började istället tänka på det gamla hederliga "otur i spel, tur i kärlek" och drömde mig iväg upp på toppen och fantiserade om hur jag skulle träffa min blivande man och blivande far till mina barn. Riktigt så blev det inte, och det närmsta kärlek jag kom under resan var en gammal flamma sen sju år tillbaka. Fast jag är inte den som är den, för det var sjukt trevligt!
--
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vända upp och ner på hela min tankeverksamet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar