27 maj 2009

Titanic

Nu har jag äntligen sett hela Titanic. Började se den när jag var rätt liten och den ganska nyss hade kommit ut, men minns att jag började gråta hejdlöst och vägrade se klart den. Efter det har jag inte riktigt vågat anta mig utmaningen att kolla på den, trots att jag har haft den liggandes hemma i alla dessa år. Förrän idag. Jag var ganska nervös att tårarna åter igen skulle börja rinna likt niagarafallen, vilket hade vart ganska pinsamt med tanke på att jag inte satt framför tv-rutan solo.. Fast det gjorde dom förstås inte. Det hela slutade i besvikelse, inte för att filmen på något sätt är dålig, utan för att jag inte ens blev lite, lite blöt i ögonvrån. Trots att jag faktiskt tycker att filmen är hemsk.
Mitt hopp om att jag kanske inte skulle vara helt känslokall slocknade, och nu har jag inge fler idéer på hur jag skulle kunna testa om det finns några tårar kvar.. Hard times in the past, I guess.. Det som inte dödar, det härdar.. eller vad är det man brukar säga?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar