Jag spatserade hem från bussen efter träningen och fick höra det välbekanta ljudet. Snöfallar-ljudet. Jag trodde det var regn som ledde mina öron på villospår men när det landade ett par flingor på mina ögonfransar förstod jag att snön var ett faktum. Jag började studsa, hjula, tjuta, fnissa och gå på händer. Så lycklig blev jag. Hoppas bara ingen såg mig, det hade varit pinsamt.
--
Jag stack just ut huvudet genom dörren, och snön fortsätter att falla. Jag önskar, och ber till gud, om att få vakna upp till vita landskap imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar