Inatt drömde jag en fruktansvärt obehaglig dröm, vilket resulterade i att jag vaknade helt skärrad och önskade att jag aldrig hade somnat igår.
Jag drömde att jag kom till ett sjukhus, och så träffade jag på en arbetskamrat, Martin Tapper, som frågade om han kunde få mina organ. Javisst svarade jag och letade upp en skalpell. Jag lyfte på luggen och började skära upp mitt huvud precis vid hårfästet och hjärnan rann ut. Trots detta var jag fortfarande vid liv. Martin hade då en sprayburk som fungerade så att om man sprayade någon i ansiktet med den så dog personen. Han frågade snällt om han fick spraya mig i ansiktet så att jag dog och så att han kunde få mina organ, och jag tillät honom. Jag blev medvetslös och ramlade raklång ner på golvet och gjorde allt vad som stod i min makt för att dö. Spelade död, försökte hålla andan tills jag dog, inbillade mig själv att jag var död and so on. Men det gick bara inte, det var stört omöjligt. Martin blev förbannad och gick till sjukgymnasten istället medan jag gick ut till receptionen på sjukhuset där Julia Larssons pappa satt. Konversationen löd:
"Men, är det inte du med gipset?"
"Jo, visst är det det.. Fast jag tog bort gipset igår."
"Jahaja. Du har egentligen tid här imorgon, men jag kan lika gärna ta han dom dig nu istället."
Sagt och gjort. Han rakade bort luggen, sydde ihop skallen och plåstrade om mig, sedan gick jag därifrån lite dåsig och yr, ungefär som när man har hjärnskakning. Åkte direkt till min kusins 13års kalas där alla frågade vad jag hade gjort med mitt huvud, varpå jag svarade alla att jag hade ramlat i en trappa.
Snipp snapp snut, så var drömmen slut. Och tack o lov för det!
Annars ar det ratt normalt att dromma att man skar bort sin egen panna.. Far nog skaffa remiss till en psykolog, eller vad tror du? ;)
SvaraRadera