Jobbat stängning idag.. Det var inte vidare kul, men man får en jäkla massa tid över att gå o tänka när man städar det sista.. Kan vara bra, kan vara dåligt.. Idag var det dåligt..
hm. vet egentligen inte riktigt vad det var jag gick och tänkte på. Allting som dök upp i mitt huvud kändes bara helt plötsligt så himla fel. Saker som har varit klockrena innan gjorde att jag fick ont i magen och helst ville spy...
Återigen dyker samma fråga upp: Gjorde jag verkligen rätt? Tänk om jag bara hade låtit det gå lite längre tid så kanske allting hade blivit bra igen..
Jag tänker dock inte på det lika ofta längre, men fortfarande allt för ofta. När jag väl tänker på det får jag ångest och ont i magen. Jag kan inte riktigt placera känslorna.. Det känns bara inte rätt.. Och även om det skulle visa sig att jag gjort fel så kan jag inte göra någonting åt det.. gjort är gjort..
Jag vill inte vara kvar här längre nu. Jag vaknar varje morgon med en konstig känsla inom mig, skulle nog nästan kunna kalla det panik. Jag klarar inte av att vara här längre. Jag har sju månader kvar, sju månader för länge. Jag vill dra nu.. Dra och aldrig mer komma tillbaka..
Dagarna går bättre. Oftast är jag ganska sysselsatt och har mer eller mindre inte tid att tänka. Skönt! :)
Men när mörkret kommer krypande och det är dags att sova kommer både tankarna och alla konstiga känslor, som jag inte vet i vilket fack de ska placeras, tillbaka.. Oftast snäppet värre än dom på morgonen.. Då handlar det verkligen om att vilja dra och aldrig mer komma tillbaka.. Tankarna och viljan blir bara starkare och starkare för varje natt som går.
Jag känner mig naken, blottad.. Det är en känsla jag inte riktigt har stött på tidigare.
Varför just nu, efter sex år?
Livet innan, det kunde jag utan och innan. Jag kunde haft det så för alltid, men jag.....
Hard to tell...
Tja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar