21 jan. 2008

It's those little things that mean so much...

I open my eyes, I try to see but I'm blinded by the white light. As if a good thing could make up for all the pain.. There'll be no last chance to promise to never mess it up again. I can't remember how or why. I've made my mistakes and now I've got no where to run.. The nights goes on as I'm fading away. I remember every word you said. I try to make a sound but no one hears me. It's a hard thing faking a smile when I feel like I'm falling apart inside. I'm slipping of the edge, haning by a thread.. I try to hold on to a time when nothing mattered. I can't explain what happened. I can't erase what happened, I'm helpless sometimes.

Pengar och prylar gör dig lycklig.. - Ja, till viss del.. Men vad fan gör du när du sitter där ensam med dina prylar och pengar utan nån endaste i hela världen som du litar på, eller som du känner att du verkligen betyder någonting för. Då är inte prylarna så viktiga. Ett litet tag kan dom lyckas torka tårarna, men bergis inte i längden. Dom ger dig liksom en kick, men när den glädjen har lagt sig och verkligheten sakta kommer krypandes är du inte vidare tuff längre. Prylar är ungefär som droger.. Det enda som skijer dom åt är att prylar faktiskt inte kan ta död på dig..
Jag älskar mitt nya rum, och alla mina nya fina saker, men vad är det jämfört med att du faktiskt drar här i från om nån vecka?

It's those little things that mean so much...
tja!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar