Det skulle aldrig hända mig

Jag borde kolla mitt hjärta tror jag.. Inte för att jag tror att det skulle vara något fel eller så, men jag läste en text förut, o där stod det att "om man tränar med infektion i kroppen kan denna infektion sprida sig till hjärtmuskeln och ge hjärtmuskelinflammation. Denna inflammation ger oftast inga symtom. Får du dock oväntade symtom som yrsel eller svimmning, smärta, tryck eller obehagskänsla i brötet, oregelbunden hjärtverksamhet, onormal anfåddhet eller trötthet under ett träningspass - konkakta läkare."
hm.. ungefär allt det jag på matchen i söndags. Och ont i bröstet har jag så fort jag har ansträngt mig minsta lilla.. Om jag ska vara riktigt ärlig så blev jag lite rädd när jag läste det där, men o andra sidan.. det skulle aldrig hända mig.. visst, det skulle aldrig hända mig..
äh, varför gå och oroa sig egentligen, försvinner det inte får jag kolla upp det helt enkelt.. Risken finns ju att det skulle vara något som inte står riktigt rätt till med tanke på att jag har spelat med både lunginflamation och halsfluss inom loppet av ungefär två och en halv månad..

Det tär på mig.. mer och mer efter varje minut som går.. Fast jag vet att jag klarar det. Jag önskar bara jag kunde spola fram tiden till fredag.. får jag det? :)
Det börjar hända konstiga saker runt omkring mig nu.. Frågan är hur jag ska hantera allt som händer, och vart gränserna går nånstans.. Det handlar bara om att stå emot frestelsen..

Jag borde verkligen sova nu, har en dag framför mig imorgon också, som jag egentligen borde ägna all min tid åt att plugga på.
Har ett ganska stort prov på onsdag som jag måste få bra på, men jag har helt och hållet tappat motivationen till att ens försöka, till att lära mig..
Det här är inte likt mig..

Trivs bra på nya jobbet o så, chefen är schysst.. höhö. broggan!













I never realised it could make you cry...

Tja!