Äntligen match igen tänkte jag efter att vi hade vart matchlediga en helg. Och eftersom vi hade vart matchlediga hade folk förmodligen samlat på sig lite extra krafter för att möta topplaget olofström. Jag var i vilket fall som helst hur laddad som helst..
Kvällen innan var vi ute o käkade lite, o till min förskräckelse känner jag hur jag börjar få lite ont i halsen.. men vafan, lite halsont har väl aldrig hindrat mig från att spela match förr..
När jag vaknade på matchdagen har jag ungefär tio gånger så ont i halsen som kvällen innan och dessutom lite feber.. inte vidare mycket, 37.9 bara.. Så jag tog en tablett o försökte skaka av mig tanken på att jag kanske inte borde spela, och vad som faktiskt kan hända om man spelar med feber och ont i halsen. Envis som jag är så spelade jag ändå..
Det var dags att springa ute, jag sprang ungefär tre steg sen var jag helt slut o tänkte att det var bättre att spara mina sista krafter till matchen istället så jag vände ganska snabbt igen. Under uppvärmningen på planen kände jag mig inte vidare sjuk, förutom att jag svettades något kopiöst, och då ska jag tala om något för er mina vänner, att i våran hall är det väldigt kallt.. Folk brukar alltså gå runt o frysa under uppvärmningarnan..
När matchen väl drog igång kändes det helt okej.. visst, jag kände väl att jag inte var i min bästa form o jag orkade inte riktigt lika mycket som jag vanligtvis hade orkat utan nåra som helst problem..
I första periodpausen när vi satt i omklädningsrummet började jag frysa något fruktansvärt, och kände mig väldigt yr.. När jag vred huvudet i normal takt följde ögonen med ungefär en sekund efter.. men som sagt, jag är envis och tycker det är förbaskat kul att spela, så jag var inte beredd att ge mig än..
Andra perioden drog igång, mitt första och sista byte i den perioden blev ungefär på tio sekunder då jag absolut inte hängde med i spelet över huvudtaget och var ungefär en sekund från att svimma.. Jag sprang och satte mig bakom sargen, och sen minns jag inte så mycket mer..
Det är ungefär som små filmklipp som jag minns när alla står över mig och försöker prata med mig, bl.a. så minns jag att någon sa att jag hade svag och 100 i puls efter att ha legat ner i ungefär 20 minuter. Jag hade också förbaskat ont i mina ögon, såg fruktansvärt suddigt och minsta lilla ljus kändes som världens starkaste strålkastare. Sen minns jag att jag ligger i en bil, sedan får jag tillbaka minnet igen när vi ska åka hem från akuten..
Ingen fara med mig egentligen, men jag råder er att aldrig spela match eller träna med över 39 graders feber..
Jag har aldrig vart så säker på att jag ska dö i hela mitt liv. O när jag låg där, utan att ha nån aning om vad som egentligen händer runt omkring mig så går det en och samma tanke genom mitt huvud: Jag ska aldrig mer spela när jag inte mår bra.
Och det tycker jag inte att nån annan ska göra heller.. Jag hade tur, det kunde hänt så mycket värre saker än vad som faktiskt hände.
Det är sånna här lägen som gör att jag faktiskt tror på Gud.
Idag mår jag ganska bra iallafall. Febern börjar gå ner, men halsen gör fortfarande sjukt ont. Hoppas jag är helt frisk så jag kan spela till helgen bara.. Har jag minsta lilla ont i halsen tänker jag inte sätta min fot på planen.. :)
hm. första bråket? naaee.. börjar avståndet göra sitt nu?
tja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar