Hände en del saker i helgen som jag inte alls förstod mig på. Jag vred och vände på det men hur jag än gjorde så blev det aldrig riktigt bra. Och nu vet jag faktiskt inte hur det ligger till. Vet nog egentligen inte hur någonting alls ligger till för tillfället. När det känns som om jag äntligen har läget under kontroll visar det sig alltid på ett eller annat sätt hur fel jag har.
Jag är i en uppförsbacke gjord av is.. Så fort jag känner att jag har lyckats ta några steg upp glider jag sakta men säkert tillbaka igen.. Funderar på om det är dags att slå läger där jag är nu. Sätta upp mitt tält i mitten av backen och sluta sträva uppåt och nöja mig med det jag hittills har uppnått.. Fast vad skulle det vara värt att leva för då? Mina drömmar och mål finns där uppe, det är bara en fruktansvärt hård och jobbig väg att komma dit.
"Du vill två saker som inte går ihop.." Jag förstår innebörden i det nu, frågan är om det var den innebörden det var tänkt..Vad vet jag egentligen? Jag står mest här och kollar på vad det är som händer runt omkring, utan att förstå någonting. Det är som en tennisboll som studsar mellan två väggar i enorm fart. Jag försöker hänga med bollen med blicken, men det går alldeles för fort. Efter ett tag blir jag yr av allt studsande fram och tillbaka och vill helst gräva ner mig ett tag och sedan komma fram och börja om helt och hållet från ruta ett.
I get the strangest feeling that you've gone away. Let me hold you up before you hit the ground. Soon nothing will be right at all. Don't give me up.
It's too late to change..
Matchen i helgen gick ju inte jättebra heller.. vi spelade rätt bra, men stämmningen i laget gjorde att allt sket sig typ.. Förlorade iaf mot färjestaden med 6-4, tror jag det var.. Surt, med tanke på att vi faktiskt var bra.. yeye, shit happens. Har säsongens sista match på lördag mot ingelstad, o då ska vi bannimej visa att vi faktiskt kan vinna matcher också. :D
...every little thing you wanted.
Tja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar