Godis!

Humöret går upp och ner i takt med att sekunderna tickar. Jag oroar mig för framtiden. Kanske tänker jag för långt fram, tror och hoppas på för mycket. Allt känns så bra och jag är helt varm i kroppen, men samtidigt tycks jag känna ett uns av rädsla. Rädsla för att vara lycklig eller rädsla för att bli lämnad ensam? Jag tror att dom går hand i hand. Samtidigt som någonting håller mig tillbaka är det någonting som knuffar mig i ryggen och säger till mig att köra. Bara jag kommer över den där tröskeln så tror jag inte att det är några problem sen. Det är bara steget in som är jobbigt att ta. Precis som när man ska resa sig ur sängen på morgnarna, men när man väl har gnuggat sig i ögonen och kommit in i duschen är det inga problem längre. Precis så tror jag att det är. Det gäller bara att våga. Och jag är inte typen som är rädd, jag har testat massa grejer innan som jag inte borde ha gjort, och som är betydligt mycket farligare än det här. Faktum är att detta inte är farligt över huvudtaget. Än så länge har jag dessutom klarat mig ur allting helskinnad. Och denna gången talar faktiskt allting för att det skulle vara bättre än tidigare, och lite mer safe också.
Kanske låter det som jag pratar i nattmössan nu, men det blir lätt så. Lika rörigt som det är att läsa det här, lika rörigt är det inom mig. Fast en sak är säker, och det är att jag inte är osäker för fem öre på det. Jag vill däremot ha mer utav det, jag vill ha allt! Godis! världens finaste!

Vad hade jag tagit mig till utan Sarah och Karlstad egentligen... :)

When you see a man, let him be what he's got to be. One time is all that he needs. I know for all, you got to believe in love.
Sky above water, they're always the same. Sons and daughters, they're always the same. Hold on to posture and strangers. Hold on to posture and pride.

Tja.