Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, och även om du inte längre finns här på jorden så kommer du alltid att finnas med mig. Det finns ingen gång då man pratar så gott om folk som vid ett sista farväl, och kanske är det inte så konstigt eftersom det är glädjen man vill minnas. Jag vill minnas allt, både glädje och smärta, som jag har fått uppleva med dig under de 19 åren jag fick ha dig i mitt liv. När jag ser tillbaka på åren som har gått känner jag bara glädje när jag tänker på dig och de minnen vi har tillsammans. Du är min morfar, den släkting som har stått mig närmast. Jag kommer aldrig glömma allt du har gjort för mig.
Jag ska inte vara rädd, för jag vet att genom endast en tanke så är jag hos dig igen. För bortom din vildaste fantasi, bortom dagens besvikelse, bortom allt det du flyr ifrån finns en plats. Platsen kan aldrig ses med blotta ögat, men finns bara en tanke ifrån dig och överträffar allt det som får dig att tvivla. Platsen är full av minnen och glädje. Paradiset kallar jag det, och det som tar mig till mitt paradis är tanken på dig.
Du har ni hittat din nya väg, låt ljuset leda dig hem. När jag känner mig redo kommer vi att ses igen.
Det tar ett tag att bearbeta allting. Dödsfall på dödsfall.. 3 inom loppet på typ tre månader. Hur mycket klarar en människa av?
R.I.P Lillemor, Morfar, Ilse. Så länge minnet finns lever ni vidare..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar